2010-01-27

Kollektivt ansvar

Skånskan har en intressant artikelserie om att människor med judisk bakgrund vittnar om antisemitism från vänstergrupper och folk med muslimsk bakgrund. En del av intervjuerna inger mer hopp än andra.

Det jag fastnar lite extra för är Reepalus resonemang om att judar själva kan "påverka hur omvärlden uppfattar dem". Det är ett sjukt sätt att resonera kring rasism. Istället för att kalla rasism för rasism relativiseras rasism som inte passar in i Reepalus världsbild.

Men det kollektiva ansvaret dyker upp även i andra sammanhang. "Varför tar inte muslimer avstååånd" gnälls det med jämna mellanrum så fort en fundamentalistisk tomte är i farten. Som om alla med muslimsk bakgrund på något sätt skulle ha ett kollektivt ansvar. Skärp er, ni som tänker så.

2010-01-26

Lästips: Bard och Söderqvist

...om Folkhemmets mindre smickrande sidor, på Newsmill. De har en viktig poäng. Men inte bara S av etablerade partier drömmer om ett homogent land med "friska" medborgare som tycker att frukt är nyttigt godis, det gör även FP och KD till stor del. Alltså: ingen blockfråga. Men intressant är den, folkhemsromantik står mig upp i halsen.

2010-01-23

EU:s tulpankampanj



Såg den mest bisarra reklampelaren vid Huddinge centrum idag. EU talar om att tulpaner ger vårkänslor! En bild på tulpaner och längst ner en EU-flagga som förklarar vilka som betalar för kampanjen. "EU" = skattebetalare i EU. Kommentarer överflödiga. Tydligen är kampanjen inte ny, Resumé med flera skrev om den för ett år sedan.

Kolumn om Malik och identitetspolitik

Idag. Trevlig helg!

Uppdatering: Henrik på Integrationsbloggen skriver mer om Malik. Det borde finnas mer kritik mot identitetspolitik och särbehandling i alla politiska läger. Svårigheten att ringa in och kritisera det som tas för så självklart och harmlöst - i synnerhet i ett konsensusland - förklarar kanske en del.

2010-01-19

Apropå "mångkulturell politik"

Islamisk arvsrätt, nästa?

"För att lösa den konflikt som kan uppstå i mötet mellan islamisk arvsrätt och svensk rätt, och liknande ”kulturkrockar” på det rättsliga planet, försvarar Mosa Sayed en mångkulturell utgångspunkt. Denna innebär att svenska domstolar och myndigheter i största utsträckning bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor."

Jan Hjärpe är en av handledarna. Varför är man inte förvånad.

Uppdatering: Läs även Integrationsbloggen.

2010-01-17

Högerlycka? Några tankar.

Lena Andersson har skrivit en kolumn om att nyliberaler är lyckligare än vänstermänniskor. Min personliga bekantskapskrets bekräftar det antagandet. Men nu syftar jag mer på libertarianer än konservativa. (Konservativa kanske också är väldigt lyckliga, det har jag svårt att säga något om.) Lena Andersson verkar som så många andra fast i det ofta förvirrande högerbegreppet. Eller så ser det bara cool ut i rubrik.

Hur som helst; hon har fel när hon utgår från att lyckan beror på att "högern" har vunnit. Jag känner inte en enda nyliberal som känner sig ha "vunnit" en ideologisk strid i ett land när Nya Moderaterna & Co styr. Skattetrycket ses som perverst högt. Statens storlek likaså.

Svaret beror nog mer på vad det är för slags kultur i respektive gäng. När jag var yngre och med i Luf fanns ett politiskt ungdomsförbund där representanterna inte hälsade eller skakade hand "med andra". Ung vänster. Helst skulle de se jävligt sura och "äkta" ut. Alla vänsterut är förstås inte lika sekteristiska. Jag är uppväxt i en näraliggande politisk kultur; spel och nöjen är inte lika fint som bildning och solidaritetsgalor med förtryckta folk. Både vänstern och konservatismen har tydliga och starka normer. Nyliberaler eller libertarianer har inte det på samma sätt. Frihet från strikta normer är befriande. Toleransnivån höjs. Ingen tävlar om att vara mest altruistisk eller flitigast kyrkobesökare. Dessutom har de senare alltid varit förhållande vis få, sett till antalet. Då funkar det inte att "hata alla andra".

2010-01-14

Kenan Malik!

Jag fick lyssna på bland andra Kenan Malik idag, på ett seminarium med titeln "Re-Thinking Multiculturalism". Strålande seminarium om ett spännande ämne.

Centralt är att Malik skiljer på mångkultur/diversity och "mångkulturell politik"
. Med det sista menar han vad vi i Sverige brukar kalla identitetspolitik. Man kan dra många paralleller till identitetspolitikens Sverige, av det han berättade om utvecklingen i England. När multikulturialism präglar politiken delas människor upp i kollektiv; människor börjar se sig själva i etniska och religiösa termer och kräver särlösningar. Gillade även en fin pik mot det "Islamkritiska" Melanie Phillips-gänget som har en tendens att sammanblanda värderingar och människor - precis som identitetspolitikerna.

Jag rynkar snabbt på pannan så fort jag hör debattörer och författare som beskrivs som "kritiker av multikulturalism". Men Malik är varken emot invandring eller "många kulturer" och olikheter i ett samhälle. Det han kritiserar är helt enkelt den förda identitetspolitiken.

Gissa om det behövs fler som Malik i debatten. I Sverige har vi exempelvis lagstiftning som delar upp oss; den till synes harmlösa hetslagstiftningen och dess tillämpning gör just det. DO och många andra beslutsfattare är marinerade i kollektivt tänkande. Även många medborgare har blivit det; föreningar bildas utifrån etnicitet och religion, "kränkningar" påstås till och med vara kollektiva. Från individuella fri- och rättigheter och likabehandling glider vi in i gruppernas samhälle.

Läs Dilsa Demirbag-Stens senaste artikel om just detta, hon talade också på seminariet liksom Per Svensson (numera på Sydsvenskan).

Sanna Rayman om Maud Olofsson

Rayman skriver på SVD:s ledarsida i dag, om irritationen mot Maud Olofsson. Både från vänster och höger haglar den många gånger överdrivna kritiken. Och säger Olofsson att hon behandlas extra illa på grund av att hon är kvinna blir borgerligheten ännu mer grinig. Det skriver jag under på. Men man kan kritisera Maud Olofsson - partiledare, näringsminister och vice statsminister - ändå. Precis som man kritiserar andra politiker.

Företagspolitiken har varit en besvikelse. Jag hade gärna hurrat och berömt Olofsson om det fanns fog för det. Följ Merit Wager, en annan SVD-skribent, som bloggar på "egenföretagarna".

Retoriken runt hushållsnära tjänster är också en historia för sig; Olofsson pratar om reformen som särskilt bra för kvinnor. Varför skulle den vara det? Det döljer sig en smått efterbliven kvinnosyn här, densamma som döljer sig under fjantiga kvinnoprojekt. Här min senaste kolumn om kvinnoprojekten och företagspolitiken. Oppositionen är usel på många sätt. Det påpekas också.

Jag undrar vilka skribenter Sanna Rayman tänker på, som kritiserar Maud Olofssons projekt men låter Mona Sahlin, Ohly, Wetterstrand, Schyman, Ruwaida & Co gå fria? Nämn en.

2010-01-11

Idioti


Fantastiskt att det görs TV-program där människor ska snyfta om att de har sett spöken. Man får hoppas att dessa "vittnen" erbjuds hjälp. Fråga Zaida tjänade ändå pengar.

2010-01-09

Låt kvinnor vara "giriga företagare"

...eller hårda löneförhandlare. Kvinnorollen är marinerad i altruism, inte minst när det kommer till pengar.

Dagens kolumn: Kvinnor vill tjäna pengar. Jag bloggade nyligen kort på samma tema, andra som bloggat om frågan: Johan Eriksson, Mattias Svensson på Neobloggen är kritisk mot Olofssons projekt, Helen Törnqvist är mer positiv.

Uppdatering: Hanna Wagenius skriver också några rader.

2010-01-07

Bloggen fem år

1:a januari 2005 skrev jag första bloggposten. Jag hade nog vaknat upp efter nyårsfirande där jag lyckats gå in till fel fest i Skarpnäck efter tolvslaget och ändå tro att jag hade hamnat rätt, jag skrev krönikor för Stockholm City och hade kortare hår. Annars är det mesta sig likt. I perioder har bloggandet vilat på grund av jobb, idag finns också Twitter och Facebook som konkurrerar om uppmärksamheten. I våras när jag bodde i Göteborg blev det väldigt mycket Facebook för att hålla kontakten med nära och kära. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Kul att upptäcka dessa rader om twittrare på Deepedition.com:

@sakine är den inte helt okända debattören och skribenten Sakine Madon. Som många unga och insiktsfulla journalister så använder hon sin blogg på bästa sätt både för att skapa sin egen arena och bygga sitt varumärke. Det intressant hon gör är att följa upp och bredda sina krönikor och journalistiska alster på bloggen.

Det låter så proffsigt! Ibland skäms jag nämligen över att bloggbilden här ovan är två år gammal och ligger helt fel på sidan, att länkarna till höger dammar, att jag inte lyckats fixa en "like"-funktion med mera. Vet inte hur andra gör eller vem som kan, men tar gärna emot mejl om det här: saki.madon@gmail.com

God fortsättning!

2010-01-05

Socialpolitik i Nynäshamn



...eller så kallad folkhälsopolitik. Efter en kall men mycket trevlig utflyktsdag i Nynäshamn fick jag med mig "Magasin Nynäshamn" med information om allt vad kommunen har att erbjuda besökare. Tidigare på dagen hade man fått syn på kommunalrådet Ilija Batljan (S) som också han lunchade på "Lydia", en politiker man känner igen av förslaget om att förbjuda stora chipspåsar.

I Magasin Nynäshamn finns mer att läsa om kommunens hälsosatsning. Bland annat erbjuds "GRATIS GOLF". Inte illa. Smäll chipsfolket på fingrarna, ös pengar över golfen.